Kanonpresent. Att köra Quadtracen i vårbruket är ett fint sätt att fira födelsedagen, tycker Fredrik Johannesson.

Dopad präriedragare

Artiklar från tidningen | Ur nummer: 1/2012
Text och foto: Tord Karlsson

Det satt långt inne. Våren har varit sen men i dag den 9 april strålar solen från blå himmel. Fälten torkar snabbt och äntligen är alla maskiner i rullning. Svedberga norr om Helsingborg är inget undantag.

Gert Gren har varit driftsledare på gården sedan 1983 och känner varenda sten. Och de har bara blivit fler vartefter gården har vuxit från Svedbergas 400 hektar till dagens
1 940. Gårdarna Tånga, Rögle, Stora och Lilla Rönhult och inte minst Kulla Gunnarstorp har kommit till genom köp eller arrende.

Vi kör på småvägarna till arrendegården Kulla Gunnarstorp för att se flaggskeppet, en Case IH Quadtrac 440. Fast siffrorna ljuger, berättar Gert.

– Den har 550 hästar egentligen, säger han. En dansk firma har varit här och chiptrimmat den. De hade bromsvagn med sig så det stämmer.

Vi stannar bilen. Det hörs ett muller ett bra tag innan traktorn börjar synas bakom kullen. Jämnt och fint drar den kultivatorn efter sig. Mullret från motorn stegras och den stannar när den når oss. Fredrik Johannesson hoppar och intygar att det här är ett lysande sätt att fira sin födelsedag.
Gert tycker att Quadtracen var ett bra köp. Den köptes i Danmark för 1,4 miljoner och hade då gjort sina 4 000 timmar i England. Nu jobbar den bara 300 timmar per år, nästan enbart med att dra Simbakultivatorn.

Simban är inget vanligt redskap i Sverige, det finns bara en till, enligt Gert.

– Vi tittade på ganska många olika men hittade den här i Danmark. Det som är bra är att den luckrar utan att blanda om alltför mycket. Och så är det bra med en rejäl återpackning.

Svagheten är med att fjäderbenen till tallrikarna böjs för lätt. Men som helhet får den godkänt.

Simbakultivatorn leder oss in på utvecklingstankar. Gert är mycket nöjd med Simban och ser fram emot den såmaskin som väntas komma. Maskintillverkaren Great Plains i Kansas köpte engelska Simba i fjol och en kraftfull såmaskin är under utveckling i det engelsk-amerikanska samarbetet. Det vore något för Svedberga.

– Nu ska vi hälsa på Dronning Margrethe, säger Gert.

Vi dammar vidare på vägarna och når långt ut på slätten. Nog för att det är mycket danskt på Svedberga men någon gammal drottning som kliver omkring hittar vi inte. Men en annan trotjänare, en Väderstad Concorde såmaskin som funnits på Svedberga i långliga tider. I dag jobbar den som gödselspridare. Dragaren är en Fendt 936 Vario, och här ska det bli havre på kontrakt till mattillverkaren Findus.

Svedberga sår däremot inte sina sockerbetor själva. De 92 hektaren sköter en maskinstation om. Skördar gör man delvis själv, delvis tar man in hjälp.

– Det kostar för mycket att göra allt själv. Det skulle kräva en traktor till och mer folk, säger Gert.

– Svedberga är utsträckt från Kulla Gunnarstorp till Tånga, en sträcka på två mil. På Tånga är det kornsådd. Herbert Knutsson har fyllt maskinen och bjuder in mig i hytten. Han är väldigt nöjd med att ratta sin Puma.

– Det bästa är att den har bra hytt, den är tyst och bekväm, säger Herbert Knutsson.

Såmaskinen är nästan ny, en Rapid som fått ersätta en gammal Rapid. Vi är inte för sent ute, det dammar bara lite och på några ställen är det blötare, så där mullrar Puman till ordentligt. Förarbetet är bara en vårkörning med Simbakultivatorn i stubben efter fjolårets vete. Lättarbetat.

Rapiden får också beröm av Herbert.

– På leror som vi har ganska mycket av är den suverän.

Växtföljden på Svedberga är ganska fri. Höstsådden är viktig, den ger bästa resultatet. Det kan bli tre år höstvete i rad om det vill sig. Omväxlingsgrödorna är oljeväxterna, åkerböna, ärter och lupin.

Nästan alla grödor går till någon särskild användning. Mest speciell är rågodlingen. Den odlas år efter år på samma fält för sitt pollen (!) och skördas när den just har gått i ax och blommar. En skördetröska har strippats på allt innehåll. Den skär av strået strax under axen, de går på en gummiduk in i tröskan och vidare upp på en transportör till en kärra som går bredvid. Axen går sedan vidare till företaget Allergon som tar vara på pollenet för användning i läkemedelsindustrin.

Men även andra grödor är speciella. Kornet går till maltkorn och blir danskt öl, havren är kontraktsodling och blir barnmat hos Findus. Åkerbönorna och lupin odlas till utsäde.
Ett halvår efter sådden är skörden nästan bärgad, bara lite gul lupin återstår. Och det har inte varit ett roligt år i Skåne. Allt är inte bra som kommer från Danmark, de danska monsunregnen har blåst in över sundet sedan i juli. Höstsådden blev inte som tänkt, bara 700 av planerade 1 000 hektar är sådda. Det plöjningsfria bruket har också kommit av sig i höst.

– Nu plöjer vi för fullt med tre ekipage, konstaterar Gert Gren.
Normalt försöker Gert köra plöjningsfritt på halva arealen, den med de tyngre jordarna. Men efter den här hösten måste plogen till för att få bort spåren från tröskan.

Skörden är ändå hyfsat bra. Största besvikelsen är höstrapsen, det syntes redan i våras att den tagit stryk. Det stora hoppet står till sockerbetorna som står kvar i marken och lagrar in socker.

Året har också frestat på maskinerna. Det har varit en del krångel med lager i bandställen på Quadtracen. Den har gått 5 500 timmar och får en rejäl översyn i vinter. Men sedan rullar den igen och kommer att vara landmärke på slätten.

– Den kommer att göra tjänst här i många år, säger Gert.