Paret Ken och Isabella Cooke åker gärna runt på olika veterantraktorträffar såväl söderut som norrut på »den gröna ön«. Powerbloggen drar till Nordirland och besöker en stor Muir-Hill-samlare!
Mest av allt gillar Ken och Isabella att delta i evenemang där de får jobba med sina traktorer.
Plöjning är en av favoritsysselsättningarna på dessa möten. Men så har ju också Ken och Isabella riktigt bra power att släppa loss på de irländska åkrarna. Kolla in 170-hästars Muir-Hill 171 på förra uppslaget! Det är traktormärkets mest hormonstinna maskin.
I dag driver Ken och brodern Malcolm ett välrenommerat ingenjörsföretag med inriktning på att, i sin verkstad med 18 anställda, tillverka stora och ovanliga komponenter till riktigt »big« maskiner. Ofta får företaget beställningar som andra verkstäder helt enkelt inte klarar av.
Men en gång i tiden började bröderna verksamheten som maskinentreprenörer med maskinstation för jordbrukarna i trakten.
– De startade med Massey Ferguson 35-traktorer och utvecklade företaget i takt med denna välkända traktortillverkares produktion. De övergick snart till MF 65 och därefter 165:orna följda av Massey Ferguson 175. Den sistnämnda var en riktigt bra maskin, konstaterar Kens son Allistair Cooke.
Ett jätteframsteg var när Ken och Malcolm i början av 1970-talet införskaffade en fyrhjulsdriven sexcylindrig Roadless 95.
Det var ett riktigt powerlyft jämfört med de fyrcylindriga maskiner man haft dittills. Och sedan rullade det på med att den lokala Muir-Hill-återförsäljaren demonstrerade en helt ny Muir-Hill 101 med lika stora hjul runt om. Den fick dra en femskärig plog och sättet som traktorn arbetade på imponerade stort på pappa Ken och farbror Malcolm.
Ja, de blev så fascinerade att de snart skaffade den första Muir-Hill 101:an till Irland. Och bara sex månader senare köpte de den första 121:an som levererats till »den gröna ön«.
– Den var utrustad med en tyst säkerhetshytt, minns Allistair.
Senare skaffade Cookebröderna två begagnade 121:or plus ytterligare en ny maskin av samma modell.
De köpte därefter en Muir-Hill 111:a. Den modifierades av Ken som bytte ut originalmotorn mot en 180-hästars Perkinsmotor med turbo från en Dennislastbil.
Varken växellådan eller axlarna hade några problem med att klara av de extra hästkrafterna, berättar Allistair som också påpekar att just detta ex är Kens favorit-Muir-Hill med sin snäva vändradie och motorstyrka som knappt någon annan traktor kunde mäta sig med vid den här tiden.
Kens favvo nummer två är för övrigt standardmaskinen Muir-Hill 121 med sina 120 hästar, sin lättkördhet, sitt markgrepp och den fina tysta hytten.
– För drygt 20 år sedan slutade Ken och Malcolm med maskinstationen och drog i gång verkstads- och ingenjörsföretaget. I stället började de samla på Muir-Hill-traktorer på fritiden.
